Kyrkan borde ha tolkningsföreträde

Så var det dags igen för Skolverkets återkommande cirkusakt – den där de försöker hålla uppe svensk jultradition samtidigt som de sparkar undan fundamentet. (Ekström/Aggebo DN debatt 25 nov 2012)

Frågan är hur de tänker vårda traditionen i långa loppet.  Räcker det att hänga upp den som en bräcklig, luftfylld glaskula på en snart förtorkad grankvist. Räcker tomtens fryntliga (och ganska amerikanska) ho ho ho för att föra traditionen vidare till nya generationer? Kalle Ankas jul tappade ju, så vitt jag förstår, sin magi redan när videobandspelaren blev allmän egendom, och numera, när Disney-tv rullar hela dagarna, har den definitivt spelat ut sin roll som julmarkör. Vi som fortfarande känner julvibbar när Kalle Anka och Feldreich drar igång – den första generationens tv-barn – är ju i pensionsåldern nu, så den traditionen lär ju dö med oss.

Vad är då julens innehåll i Skolverkets tappning? Är det matkultur, kommersialism och tindrande barnaögon eller bara en anledning att frossa i levande ljus i vårt nordiska vintermörker?

Skolan ska, enligt svensk lag, vara icke-konfessionell. Det är inte svårt att gå med på. Inom den ramen ryms obligatorium för skolelever, om rektorn så bestämmer, att gå till en kyrka i adventstid och där kan de också få titta på en präst. Men om prästen lyfter sin hand till välsignelse eller knäpper dem i en bön så hamnar hela tillställningen utanför det lagligas gräns.

Men så finns det uppenbarligen gråzoner, åtminstone att döma av en radiointervju med Aggebo där han får frågan om det är lagligt att, i samband med eventuellt kyrkobesök i adventstid, sjunga ”Stilla natt”. Aggebo passar på frågan och menar att det är rektors grannlaga uppgift att avgöra huruvida psalmen huvudsakligen är religiös eller kan betraktas som en enbart tradition.

Bättre än så kan balansakten knappast beskrivas. För om själva traditionen är religiös till sitt ursprung så blir ju frågan aningen komplicerad, eller hur? Hur upprätthåller man tradition om själva kärnan, grunden och anledningen rensas bort? Om julen bara ska vara tradition så är kanske ”Hej, tomtegubbar slå i glasen… ” ett mer adekvat val än ”Stilla natt”. Den speglar ju en väl förankrad – av många barn dock fruktad – tradition.

Jag menar att bollen i det här spelet varken ligger i Skolverkets eller rektorns händer. Jag menar att den ligger hos kyrkans representanter. Det har blivit dags att sätta ner foten, att sluta snegla åt populismen för att i stället stå för sitt uppdrag; att predika julens evangelium också i juletid. Julens identitet är faktiskt så kristen att kyrkan borde ha tolkningsföreträde i hur den ska firas, egentligen överhuvudtaget, men åtminstone i den egna lokalen.

Den som vill undvika det kristna budskapet har ju all rätt att inte delta!

Tidningen Dagen, Världen idag med flera kristna tidningar samlar just nu namn i Adventsuppropet!

 

Det här inlägget postades i Kyrka och samhälle. Bokmärk permalänken.

1 svar på Kyrkan borde ha tolkningsföreträde

  1. Bo lidén skriver:

    Väldigt bra skrivet. Håller med till hundra procent.

Lämna ett svar till Bo lidén Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *