Julstress eller jultristess var rubriken på ett inslag i radions God morgon, världen i söndags.
Det var ett intressant inslag (som jag inte lyckades länka) om svenskarnas förhållande till julen och där ställdes även frågan om vart 70-talets alternativa jular tog vägen.
Själv fastnade jag för själva ingressen, där reportern Olle Hägg formulerar sig ungefär så här:
Sverige är sekulariserat. Julen kristna innehåll är inte längre aktuellt, men något meningsfullt har inte kommit i dess ställe. Därför väljer alltfler att fly från julfirandet.
Alla kanske inte håller med. Men visst är det en intressant tanke och ta till sig.
Tänk om det är så att traditioner som inte är förankrade i något annat än sig själva, faktiskt till sist bara blir plikt – ett stressmoment eller rentav tristess.
Tänk om människor till sist upptäcker att allt som blev kvar var glättigt omslagspapper och att paketet i själva verket var alldeles tomt.
Som kristen känner jag mig lite utmanad av tanken. Har vi månne vårdat traditionerna mer än själva budskapet? Inbillat oss att detta går att bädda in i hur mycket julgransglitter och mysighet som helst och ändå tro att det ska lysa av sig självt?
Är det dags att befria Jesusbarnet från traditionsgisslet eller går det att implantera nytt liv i döda traditioner?
Kanske är Skolverkets omdiskuterade påbud att fira jul utan kristen inblandning en liten indikator på vart vi är på väg. Och att det är hög tid att göra något åt det.
Om inte så kommer vi – åtminstone om man ska tro God morgon, världen – att förlora alltihop. Allihop!