Sanningsanspråk

Jag såg också Uppdrag granskning i går kväll om kvinnosynen i moskeerna! Misstänker att massivt förhandspuffande för programmet – och ingen konkurrerande VM-hockey – gjorde att tittarsiffrorna drog i höjden.

Låt mig omedelbart klargöra att jag absolut tycker att kvinnosynen inom islam är väl värd  en granskning och ska granskas. Det som kom fram torde skrämma också den mest välvillige betraktare av islam i Sverige.

Men en bit in i programmet kändes upplägget med dold kamera mitt i ett personligt samtal med en andlig ledare aningen bekant. Jovisst! För ett år sedan. Då var kanalen TV 4 och programmet Kalla fakta. Granskningen gällde Frälsningsarmén och vilka råd ledarna där ger i personliga möten med homosexuella. Och dagen efter skallade ropen, precis som nu, i rubrikerna: Stoppa bidragen!

Jag vet förmodligen mer om Frälsningsarmén. Kan som frikyrklig lätt identifiera mig med dem och jag hade synpunkter på programmet. Jag menade – och menar nog fortfarande – att det inte visade hela sanningen.

Om islam och koranen vet jag inte särskilt mycket och kan inte invända.

Därför har jag problem med den här typen av granskande program. De lämnar mig alltför ofta med en viss osäkerhet. Var detta hela sanningen? Har något utelämnats som skulle kunna problematisera den ”enkla sanning” som programmen visar?

Jag är medveten om att journalistik alltid, i någon mån, fungerar på det här sättet. Ibland är det ju också nödvändigt att ”skala” för att få fram det viktiga. Så egentligen skulle man ju kunna rycka på axlarna och konstatera att ”det är så de jobbar”.

Men när det gäller program som marknadsförs så kraftigt och får sådan genomslagskraft så kan jag bli lite orolig. Beslutsfattare och andra myndighetspersoner brukar vara snabba att dra slutsatser och avisera ”åtgärder”, debattörer och opinionsbildare hakar på och stället krav. Ofta rättmätiga, men ibland lite för ogenomtänkta. Dessutom finns förstås risken att grupper med en alldeles egen agenda tar chansen att rida på en opinionsvåg som vuxit ur en alltför begränsad verklighetsbild.

Det är massmedias uppgift att granska företeelser av olika slag. Det är jag för. Utan att på något sätt misstänkliggöra gårdagens Uppdrag granskning, så hoppas jag att beslutsfattare och lagstiftare i sina slutsatser vågar använda ett bredare perspektiv än det som framkommer i enskilda TV-program. Journalistik har och följer sina spelregler, det allmänna samhällsbygget måste följa sina.

 

Det här inlägget postades i Media. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *