Frälsningsarmén är dagens utställningsobjekt på medieväggen. TV 4 har avslöjat att denna kristna rörelse häpnadsväckande nog tror på Bibeln och vill följa den. Stora journalistpriset, Guldspaden… nja, knappast. Nog har vi lite till mans, redan innan vi blev upplysta av Kalla fakta, haft på känn att Frälsningsarméfolket läser Bibeln och faktiskt tror på den.
Själv blir jag lite förvirrad av hela diskussionen. Antagligen för att de som diskuterar tycks göra det utifrån helt olika världsbilder med ett universum emellan sig. En som grundar sig på Bibelns ord och en som grundar sig på… ja, vad vet jag.
En reflektion jag gör är hur detta över huvud taget kan bli så intressant i ett samhälle som gärna bekänner sig som helt sekulariserat och där religiös tro helst bör utövas i det privata.
Varför är det då så upprörande att en av dessa rörelser säger sig följa sin övertygelse och förväntar sig att de som aktivt verkar i rörelsen delar densamma?
Varför ropar man ”diskriminering” när människor som säger sig stå för något helt annat inte får vara med?
Alla har vi rätt att uttrycka vår åsikt om andras övertygelse och de eventuella regler för aktivt medlemskap den medför. Men att kräva medlemskap i ett sammanhang vars uppfattning man tar avstånd ifrån, verkar aningen underligt.
Och så ett litet tips till grävande journalister med dold kamera: Jag misstänker starkt att Frälsningsarméns välrenommerade sociala arbete har sin grund i deras kristna övertygelse. Vem vet, kanske de ber en välsignelsebön vid soppan! Ska sådana frivolter på religionens område verkligen understödjas med skattepengar?
Frågar du mig: Gärna.