Riksdag, religion och rågångar

Idag är det riksdagens högtidliga öppnande. Traditionsenligt inleds det med en gudstjänst i Storkyrkan och det får väl tolkas som ett slags erkännande av Sverige som ett land byggt på kristen grund.

Kyrkotraditionen har stått bi och trotsat det faktum att Sverige är en sekulär stat, den har överlevt decennier av djup sekularisering i hela samhället och kyrkornas allmänna marginalisering för att i dessa yttersta av dagar följa med in i det nya Sverige där religionen återigen spelar en roll, men nu i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle med nya utmaningar för kristen tro.

Gudstjänsten i Storkyrkan brukar inte resultera i några mer ingående nyhetsinslag, än mindre stora rubriker. Men nu är Sverigedemokraterna med på banan och förra året lyckades de dra uppmärksamheten just till gudstjänsten när de, i protest mot biskop Brunnes tal, lämnade densamma.

Därför har just gudstjänsten, för att inte tala om Sverigedemokraterna, fått sin beskärda del av medieljuset också denna gång.  I år var nämligen gudstjänsten interreligiös, då en imam och en rabbin inbjudits för att medverka med textläsning. Själva predikan hölls av en svenskkyrklig biskop.

Interreligiösa gudstjänster har hållit tidigare i samband med riksdagens öppnande utan att ha orsakat någon större uppståndelse. Och jag kan, även som kristen, tycka att om man ska välja sina krig så bör knappast detta hamna högst på prioriteringslistan.

Men nu kopplas alltihop samman med Sverigedemokraternas förväntade motstånd och omformas därmed från att vara en fråga om religionsblandning till att bli en fråga om främlingsfientlighet.

Personligen har jag inget emot att riksdagens arbete under denna period omgärdas av Guds välsignelse. Inte heller att den uttalas utifrån de olika religiösa traditioner som numera finns i vårt land. Men jag kan tycka att detta då kanske borde ske i en neutral lokal – varför inte plenisalen – och inte i en kyrka som avskilts för att förkunna det kristna evangeliet.

Och då blir min fråga: Får jag tycka så utan att bli beskylld för att vara främlingsfientlig och gå Sverigedemokraternas ärende? Får jag tycka att en kristen kyrka ska vara just kristen?

Och så undrar jag lite försiktigt: Varför får riksdagsledamöter fira högtid i kyrkan, när skolbarnen inte får?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Riksdag, religion och rågångar

  1. Stanley Almqvist skriver:

    Bra fråga på slutet!
    Men för oss som inte har en tradition där själva kyrkhuset är heligare än cement i allmänhet är väl detta inget ideologiskt problem?

    • kerstin skriver:

      Nej, inget att starta krig för, i detta fall. Men även om man inte anser att ett kyrkligt hus är heligare än andra, så menar jag nog att det har en identitet som lokal och hemvist för en kristen församling och därmed den kristna tron. Och det är då det blir förvirrande och problem med religionsblandning.,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *