Jag har tagit del av ett intressant replikskifte mellan pastorn, bloggaren och numera ledarskribenten i Världen idag, Stefan Swärd, och Emanuel Karlsten, expert på sociala medier med ett förflutet på tidningen Dagen och Expressen. Läs här.
Karlsten ifrågasätter, i samband med ett inlägg på Swärds blogg, dennes medverkan i tidningen Världen idag, som ju är en av de två kristna dagstidningar vi har i Sverige.
Deras diskussion ger mig, som jobbat på båda, och därmed funderat en del på kristna tidningars exklusiva uppdrag i vårt land och hur det ska hanteras, anledning till reflektion.
Karlsten menar att Världen idag har dålig publicistik och att det framför allt handlar om att de inte ägnar sig åt kritik av den egna rörelsen. Man får förmoda att han anser Dagen vara överlägsen där.
Själv har jag ganska långt perspektiv på tidningen Dagen, och kan minnas en tid när Dagen hade långt tätare kopplingar till ”sin” rörelse, pingströrelsen, än vad Världen idag har till Livets ord (även om jag inte förnekar att sådana kopplingar finns). Styrelsefolk och ordföranden hämtades från pingströrelsen liksom, i hög grad, redaktionsledning. På den tiden förekom knappast någon kritisk granskning av pingströrelsen i Dagen. Och ingen är väl naiv nog att tro att det inte fanns företeelser att granska!
Idag är det annorlunda. Under åren har såväl journalistik som ledarskap blivit alltmer professionellt och ägandet har breddats. Världen idag är fortfarande en ung tidning som förvisso har en resa att göra i det här avseendet.
Båda tidningarna har idag läsare från skiftande samfund och rörelser. Ändå finner de nog sina trogna prenumeranter i olika grupper som skiljer ut sig inom, snarare än mellan, olika samfund.
Men min enkla reflektion handlar egentligt om vad vi ska förvänta oss av kristna tidningar. Förvisso har det alltid funnits, finns och kommer alltid att finnas saker att granska och kritisera inom de rörelser och sammanhang som står tidningarna nära. Och det ska självklart belysas och tas upp när det finns anledning. Allt annat är oförsvarligt.
Men är detta verkligen det avgörande kriteriet när tidningar ska bedömas och stödjas? I så fall hade Dagen för länge sedan gått i graven och inte utvecklats till vad den är idag.
Finns det inte anledning att i stället stödja och uppmuntra till mindre ”skåderi” i egna och andras navlar, för ett vidare perspektiv över det samhälle som behöver saltas? Kanske är det till och med så att två saltkar är bättre en ett.